- Rebecka Eriksson Foton av Emilia Öberg Årets första tältning blev av nu under föregående helg tillsammans med våra fina Kirunabor Emilia, Rebecca & Leo. Vi hade under veckan innan kollat igenom kartorna på lantmäteriets hemsida för att hitta ett bra ställe att vandra på, där det fanns en chans att göra en topptur upp för ett lågfjäll (fjäll som är under 1200möh) Rebecca hittade då vårt mål, att vandra bort mot Ailatisvaara, hitta en tältplats vid foten av fjället och därefter kunna göra en fin topptur.
Vi började vår vandring från Holmajärvi och följde en fin stig, som vi kort där efter tappade bort.. Så vi improviserade, valde att traska rakt ut från den lilla skogen och hamnade på en relativt fungerande sumpmark att gå över. Efter sumpmarken kom vi fram till ett till hinder på vägen, renstängsel. Frågan var då om vi skulle följa det åt höger eller åt vänster, vi kollade på kartor men bestämde oss för att gå åt vänster vilket visade sig vara helt rätt väg. Några meter senare kom vi till en öppning! Så vi satte oss och tog lite mellanmål för att samla energi, strax därefter påbörjades en höjning för att ta oss förbi det första lilla fjället innan vi tog oss till rätt område att börja leta tältplats. Som första övernattning i tält tillsammans med hundarna där det är nollgradigt under natten så var det otroligt svårt att veta vad som behövde packas med för att det skulle bli en behaglig natt. Jag och Emilia tillsammans med de fem fyrbenta skulle sova i mitt nya Hillebergstält, Kaitum 3. Vi plockade med oss en varsin sovsäck till oss, två renhudar och två liggunderlag som vi la över hela golvet så det alltid fanns en plats för hundarna att lägga sig på. Utöver detta hade hundarna täcken på sig, de flesta ett Back-on-Track vintertäcke, samt ett pomppa fleecetäcke underst på Arwa. Ni kan förstå hur tung vår packning var, med tanke på att vi inte hade några lättviktsprylar! Men det var bra att få testa på, se vad som kan behövas och hur vi ska packa till kommande tältövernattningar. Hundarna låg nära oss så att täcka hela golvet behövdes inte, vi hade lätt kunnat ha liggunderlagen under varje sovsäck för att kunna sova lite skönare, då renhudarna täckte nästan två tredjedelar av golvet. När vi plockat upp tälten på bra ställen nära en rinnande bäck åt vi lite mellanmål igen innan vi började vandra bort mot foten av fjället och göra en topptur. Klockan var närmare nio när vi kom upp på toppen och solen låg på så vackert över fjällen runt omkring oss. Det är magiskt, jag kan inte säga nog mycket hur lycklig jag är över att bo här. Wowski makaronski det är som ett sagoland. Vi hängde där uppe, fotade och njöt. Som vi levde i nuet. Det var väldigt skönt att släppa all min inre press och stress om att filma och fota, denna gång "bara var jag" där och då. Hemma igen vid tältplatsen slog vi upp köken och lagade till middag, sådär halv tolv på natten. Detta var bara två dagar innan midnattssolen så det var oerhört ljust. Vi pratade om hur dagen gått, hur nöjda vi var över turen och vad vi tänkte göra under morgondagen. Halv två smet vi in i tälten för att sova, först släppte vi in kelpiesarna som redan legat där under middagen för att sedan släppa in border colliesarna och mittelspitzen, vilket inte var något problem alls. Alla fann sig i situationen att sova i ett tält tillsammans. Morgonen därpå gick jag och Emilia upp vid halv åtta och åt lite frukost. Det var ett dunkelt och ganska kallt väder vi vaknade till, stor skillnad mot solen som sken och värmde under gårdagen trots vinden som ven. Mitt i frukosten känner vi hur vad vi tror är regn som faller lätt, men som visade sig vara små små snöflingor. Vad ska man säga, jag är inte förvånad längre när snön hälsar på här i norr. Ingen var som sugen på en till topptur då molnen och dimman låg tätt runt omkring oss. Så vi packade ihop, mycket bättre packade väskor och aningen lättare och traskade hemåt igen. Det var så otroligt skönt att komma hem och packa upp väskorna, men nu längtar vi redan till nästa tur..
0 Kommentarer
- Rebecka och kelpiesarna Äntligen börjar en sommar smyga sig på hos oss i norr, även om ett par bakslag är givna. Det har varit svårt för hjärnan att ställa om sig från den traditionella våren jag är van. När gräset blir synligt, blommorna blommar och shortsen plockas fram. Efter tjugo år med dessa vårtecken ska de bytas ut mot svagt värmande sol, snötäckta vidder och tjocka isar. Vi kommer i maj ha ett par bakslag där den härliga sommarkänslan byts ut mot lager på lager principen när snön ligger tjock för en dag i taget.
Blickar vi framåt så har vi startat upp en barmarkssatsning inom cykel och canicross. Efter en lugn säsong med några få pass på skidorna är vi spända inför att se vad barmarkssäsongen har att erbjuda. Jag fick möjligheten att köpa Camilla's (på Qurts favoritprodukter för hund) gamla mtb cykel som mest stod i garaget när hon nu börjar köra kickbike med sina Sibeirian huskys. Så roligt att ha en till träningsgren att köra än att bara springa. Satsningen har jag dragit igång främst för mig själv, jag vill utveckla en bättre disciplin hos mig som person. Jag har ständigt varit duktig på att skapa en målbild, sätta upp en träningsplan och hittat redskap för att ta mig dit.. för att sedan snubbla på mitt odisciplinerade jag. Ser vi sen till oss som ett ekipage så är målet att jag, Arwa och Hikka ska få ett fint samarbete, bygga kondition/styrka/mental ork och ha så himla kul tillsammans. Vår vardag ska bli mer planerad och få en fin balans mellan olika övningar och träna hela kropparna samtidigt som vi har bra vila med. Vi har mjukstartat senaste veckan, börjat lägga upp en planering i en ny bok vi köpt och gjort om till vår "Quick Paws dragssatsning". Vi kommer jobba en vecka i taget och varje helg planera och lägga upp hur vi ska få vardagen och fysen att gå ihop. Så intressant och utvecklande, ska bli roligt att kolla tillbaka varje månad och se hur utvecklingen (förhoppningsvis) kommer gå framåt. Jag har inte all kunskap för att vår satsning ska bli så bra som den kan bli, så till kommande månader kommer jag ta hjälp av Elin på Elins Friskvård och låta henne göra PT-scheman till oss. Där hon får hjälpa oss med den grundläggande fysträningen för att jag själv sen ska kunna komplettera med draget på sidan om. Jag tror detta är ett vinnande koncept, för att försöka göra detta så opartiskt jag kan (vi jobbar ju med 72 grader tillsammans) så är Elin oerhört pedagogisk, hon säger inte endast till oss vad vi ska göra utan förklarar väldigt utförligt vad för övning vi ska göra, varför övningen är bra och hur det kommer utvecklas (både övningen och hur hundens fys utvecklas). För att nu få gå tillbaka till att bli en aning partisk, Elin är bäst, ingen protest. Hon är fantastisk på alla sätt och vis. - Rebecka och kelpiesarna.
Tänk vad lurigt, häftigt och spännande det är att livet ger en så många olika valmöjligheter, så länge man vågar göra åtminstone ett val, oavsett vad det är för något. Det största valet jag gjort är att tillsammans med min sambo Rasmus bestämma oss för att flytta upp till hans hemstad Kiruna. Tillsammans med Arwa och lilla bebis-Hikka på 11 veckor kändes det inte som en lyckad kombo, att tillsammans med dem och 8 stora väskor samt en canvasbur sitta i 14.5 timmar i sittvagn. Men! Vad fantastiskt är det inte när pirret i magen överträffar det? Hela resan gick bra, lite orolig valp när hon stod själv i buren på perrongen i bytet i Boden. När de tvåbenta skyfflade ur väskorna från vagnen för att hinna med bytet. Väl i Kiruna totalslocknade dem så vi fick lite vila. Känslan när vi steg av tåget kommer jag fortfarande ihåg. Jag har alltid bott i Värmland, alltid haft mitt hem där. Med familj och vänner, men direkt vi kom av och stod på perrongen med all packning och våra hundar, så kände jag samma känsla. Vi var hemma och har varit hemma i två år nu. Jag börjar uppskatta livets svängar mer och mer. Vi trivs som fisken i vattnet och renen i fjällen här uppe i Kiruna Det är alltså två år sedan idag vi blev Kirunabor. Vår tanke var att efter Rasmus vikariat skulle gå ut skulle vi flytta tillbaka eller neråt i landet igen. Men Rasmus fick förlängt, jag var förälskad i naturen och vi bestämde oss för att stanna på obestämd tid. Vi håller framtiden öppen, men just nu trivs vi bra här uppe, har lite tankar på hus utanför stan och att utöka flocken, men mer om det längre fram! |
Välkomna!
Här kan ni följa Elin, Felicia och Rebecka som tillsammans startat upp denna samligtsplattform för att tillsammans utvecklas inom olika delar av hundslivet. Elin - Lillan & SolFelicia - Uma & EyaRebecka - Arwa & HikkaArkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|