- Rebecka och kelpiesarna.
Tänk vad lurigt, häftigt och spännande det är att livet ger en så många olika valmöjligheter, så länge man vågar göra åtminstone ett val, oavsett vad det är för något. Det största valet jag gjort är att tillsammans med min sambo Rasmus bestämma oss för att flytta upp till hans hemstad Kiruna. Tillsammans med Arwa och lilla bebis-Hikka på 11 veckor kändes det inte som en lyckad kombo, att tillsammans med dem och 8 stora väskor samt en canvasbur sitta i 14.5 timmar i sittvagn. Men! Vad fantastiskt är det inte när pirret i magen överträffar det? Hela resan gick bra, lite orolig valp när hon stod själv i buren på perrongen i bytet i Boden. När de tvåbenta skyfflade ur väskorna från vagnen för att hinna med bytet. Väl i Kiruna totalslocknade dem så vi fick lite vila. Känslan när vi steg av tåget kommer jag fortfarande ihåg. Jag har alltid bott i Värmland, alltid haft mitt hem där. Med familj och vänner, men direkt vi kom av och stod på perrongen med all packning och våra hundar, så kände jag samma känsla. Vi var hemma och har varit hemma i två år nu. Jag börjar uppskatta livets svängar mer och mer. Vi trivs som fisken i vattnet och renen i fjällen här uppe i Kiruna Det är alltså två år sedan idag vi blev Kirunabor. Vår tanke var att efter Rasmus vikariat skulle gå ut skulle vi flytta tillbaka eller neråt i landet igen. Men Rasmus fick förlängt, jag var förälskad i naturen och vi bestämde oss för att stanna på obestämd tid. Vi håller framtiden öppen, men just nu trivs vi bra här uppe, har lite tankar på hus utanför stan och att utöka flocken, men mer om det längre fram!
0 Kommentarer
Kiruna->Karlstad
Hund med i sovkupé?
Tågresan ner
Tågresan hem
Värmlandstrippen då? |
Välkomna!
Här kan ni följa Elin, Felicia och Rebecka som tillsammans startat upp denna samligtsplattform för att tillsammans utvecklas inom olika delar av hundslivet. Elin - Lillan & SolFelicia - Uma & EyaRebecka - Arwa & HikkaArkiv
Augusti 2018
Kategorier
Alla
|